Jenny Johanssons

 jag tror att det där va på orienteringen i 7an
Allt kan få ett slut så fort, man tror att man ska vara bästa vänner föralltid som man brukar säga
man ljuger inte när man säger föralltid man är bara dum nog att tro att det funkar så, men folk växer åt olika håll
Jag och Sara har alltid varit så annourlunda men ända vart så lika på något sätt.
Hon förstod mig precis, hon stod där som ett stöd när det rann floder ner för kinderna.
Hon fanns där när jag behövde henne. ledsen,arg,sur,besviken,´som glad så fanns hon där.
vi blev lite som varandras skuggor.
men vi drogs isär vi drev åt olika håll, vi (jag) lämnade problemen hos var och en av oss istället för att tackla dem tillsamans som vi alltid gjort. Jag vet inte om det var att jag hellre låtsades om att inte se vad som började hända med dig för att jag inte orkade inte eller om det var för att imte jag skulle dras med ? eller om jag var helt enkelt för feg för att stanna och försöka hjälpa dig att ta dig upp?